Läs om mitt fiske

Hej alla fiskevänner!
Nuförtiden skriver jag väldigt sällan på den sidan utan jag hänvisar till rapalaproguide.se där jag skriver om mitt fiske

2009-11-27

Ta dig tid att läsa detta



DÄRFÖR FÖRSVINNER LAXEN I VÄNERN OCH VÄTTERN

Laxfisket i Vänern och Vättern är i dagsläget hotat. Minskade utsättningar i kombination med hög dödlighet på utsatt smolt är främsta orsaken. Myndigheterna har uppmärksammat problemet och satt in åtgärder för att komma till rätta med utsättningsfiskens dåliga kvalité. Återstår att se hur långt den åtgärden räcker för det hotade laxfisket.

Det var i slutet av 1980-talet som utsättningarna av smålaxar i V-sjöarna tog fart på allvar, detta samtidigt som det moderna trollingfisket började få krokfäste i Sverige. Trots att båtarna, elektroniken och fiskegrejorna på den tiden inte kan jämföras med dagens finstämda trolling-instrument fångades det granna blankfiskar på löpande band. Vänern stod för mängden och lillasyster Vättern levererade de tyngsta. Exempelvis fångades det i december 1990 utanför Granvik, Vättern en trio blanklaxar med vikter över 17 kilo. En rekordfångst som nu snudd 20 år senare fortfarande står i en klass för sig. Bara någon månad efter att "Rambolaxarna" hade släpats iland i Granvik sa dåvarande statsminister Ingvar Carlsson vid ett tal i Jönköping; "Vinterns storfångster av världsrekordstora Gullspångslaxar i Vättern är ett bevis på framgångsrik miljövård och något för turismen att satsa på". Det fanns fler höjdare som vintern 1990 uppmärksammade det makalösa Vätterfisket. Några av fångstbilderna hade råkat hamna på miljövårdsdepartementets kontor i New York, USA. Och svaret lät inte dröja. – "Det gick en chockvåg genom kontoret när vi fick se bilderna på de stora spöfångade Gullspångslaxarna", skrev Les Wedge, chefsbiolog och områdesutvecklare i staten New York i ett svar till Jan Olsson, redaktör för dåvarande Laxfonds Aktuellt. Mr Wedge avslutade brevet med orden; "Vi applåderar era framgångar". På hemmaarenorna Vänern och Vättern applåderades det under hela 1990-talet och en bit in på 2000-talet med anledning av det fantastiska laxfisket. I tävlingssammanhang stod laxfiskeglädjen som allra högst vid Kinnekulleträffen åren 1998-2000 då det totalt de tre åren vägdes in 2 295 Vänerlaxar med totalvikten 9 239 kilo.

UTSÄTTNINGARNA HALVERADE
Säsong 2004 noterade dock några av de som hade varit med sedan den gamla goda tiden, att det inte längre var samma drag i laxfisket. Detta antogs främst bero på att utsättningarna hade sänkts samt att det fanns fler trollare än förr. Under guldåren på 1990-talet sattes det i genomsnitt ut 298 000 smolt/år i Vänern och 40 000 smolt/år i Vättern. 2009 års utsättningssiffror var däremot cirka 165 000 smolt för Vänern och 20 000 smolt i Vättern, alltså sammantaget nästan halverade. Dessutom har dödlighet på utplanterad smolt ökat drastiskt under senare år, vilket är lika med sämre återfångster. En hypotes till ökad dödlighet är att fodret som de odlade laxungarna numera matas med är speciellt framtaget till matfiskodling och inte till sättfisk. Smolten blir helt enkelt för feta för att kvickt kunna ställa om till födosök i frihet. Det görs nu experiment med olika kvalitet på foder, men några resultat är ännu inte redovisade. Ytterligare faktorer som påverkar är de sanitära förhållandena på odlingarna, hantering och transporter, temperaturskillnader mellan odlingsvatten och sjön där fisken sätts ut, valet av utsättningsplatser samt kvalitén och genetiken på moderfiskarna. Resan från romkorn till godkänd lax på kroken är bevisligen komplicerad.

VÄTTERN I FOKUS
I samband med utsättningarna i Vättern våren 2008-2009 har det gjorts kvalitetskontroller av smolten. Resultaten från dessa är allt annat än muntra. Historiskt sett har dock laxutsättningarna i Vättern varit mycket lyckade. Perioden 1982–2002 där 48 000 märkta laxungar ingick visade på hela 18,4 procent återfångst. (Återfångsterna i Vänern har endast legat på låga 5 procent). Av hänsyn till den hotade rödingen i Vättern sänktes 2001 utsättningarna från tidigare 40 000 smolt/år till 31 000. Denna utsättning gick av olika anledningar till botten så av den blev det nästan inga återfångster alls. Detta blev den markerade starten på den nedåtgående återfångstspiralen. 2002-2003 sattes det årligen ut 30 000 smolt och 2004 sänktes utsättningarna ytterligare, till 20 000 laxungar per år, vilket fortfarande gäller.

BURFISKAR
Provfiskare Micko Bergström har på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköping våren 2008 och 2009 gett sig i kast med att kartlägga hälsoläget på Vättersmolten. Utsättningsplatserna är Starbäck och Klangahamn och mängden smolt som satts ut är 10 000 smolt/år på vardera ställe. Vid varje utsättningstillfälle har Micko flyttat över cirka 100 smålaxar till två speciella observationsburar. Totalt har cirka 400 smolt undersökts. Vid 2008 års undersökning konstaterades 46 procents dödlighet, vilket betyder att de verkliga utsättningssiffrorna blev 10 800 smolt och inte de 20 000 friska som hade beställts. Baserat på tidigare års återfångster (18,4%) skulle det ge 1 987 fångstbara laxar tillbaka. Verklighetens fångstsiffror lär dock bli lägre än så då det finns andra faror för smolten. Skarv i ökande antal är en.

50 PROCENT DÖDLIGHET
Inför 2009 års "burfiske" hade Micko förberett sig än noggrannare för att ge extra seriositet åt undersökningen. Efter att "provfiskarna" håvats från fiskbilen sänktes de ned i ett kar med bedövningsmedel. Smålaxarna hanterades varsamt med latexhandskar som hela tiden hölls fuktiga för att inte slita onödigt på fiskens skyddande slemlager. Fiskarna mättes, vägdes, fenorna kollades noggrant och allt antecknades. Många hade tydliga fenskador. När laxungarna kvicknat till så sjösattes de i kassarna och deras tillstånd kollades därefter regelbundet av under ett par veckors tid. I skrivande stund har data från årets undersökning ännu inte sammanställts. Dock är det helt klart att dödligheten bland årets provfiskar visar på dryga 50 procent, ett allt för högt värde för att kunna accepteras. Vätterundersökningarna har alltså två år i rad visat att kvalitén på smolten som sätts ut är minst sagt usel. Inget tyder på att Vänerläget skulle vara bättre då båda sjöarna förses med sättfisk från samma odlingar. Man kan med fog påstå att laxfisket i Vänern och Vättern är hotat. Där är vi nu.
Björn Blomqvist Sportfishing News www.outdoor.se/sportfishnews
Bookmark and Share

Inga kommentarer: